Båtvraket i Degermyran?
Se längre ner på sidan för att läsa historien om båtvraket
Degermyren och Degermyrsjön, en berättelse
Tjärnen längst upp på Degermyren är en skogssjö med något trolskt över sig. På 60-talet fanns ett urskogsliknande parti just sydväst om sjön, med stora myrstackar och tjocka granar. Glesa solstrålar letade sig ned genom grenverket till markens matta av bruna barr. För att komma fram till sjön via den stig som då liksom nu leder över Degermyren passerade man genom denna skog. Stigen nådde sjön vid dess södra utlopp och den fallna trädstam som gränslade över Degermyrbäcken. Den östra sidan hade kvällssol, den andra var skymd av trollskogens träd. I den skuggiga bäckens grunda vatten kunde man ofta se fiskar som passerade på sin resa mellan sjön och Bottenvikens vidder.
Bild 1; Skrömta i Degermyrskogen..., eller Holger Engström. (Fotograf okänd)
Sjön var en rolig fiskesjö, ganska liten, grund och känd för sina stora abborrar och dyiga gäddor. Runt sjöns kanter fanns mycket ”gungfly” som man tvingades ut på med risk för att trampa igenom. Följande rader är som upptakt till en annan sida som handlar om övernaturliga väsen, populära skräckhistorier och gammal folktro i och runt Hörneå.
Som 7-åring gick jag ofta ensam till Degermyrsjön för att fiska i sommarkvällen. Då var man tvungen att beväpna sig med faderns luftpistol eller någon yxa för att framåt natten våga sig tillbaka genom den svarta skogen. Detta var i händelse man skulle behöva utkämpa en strid med skogens troll. En framtid som ”bortbyting” var ju inte tilltalande. Vid en av dessa kvällsövningar skickades min farbror Holger Engström att söka efter mig framåt midnatten - i eller omkring Degermyrsjön. Holger, likt vår egen familj, var på semesterbesök till familjegården i Hörneå på 1960-talet. Min egen far Lennart ansåg att det tillhörde en bra uppväxt att bekämpa trollen på myren ensam. Detta ansåg även skribenten - beväpnad som man var. Vi möttes i kvällsdimman på Degermyren. Han såg inte ut som något typiskt troll eller en "huvudlös skrömta”, döm själv utifrån bild 1 ovan. Skrömta var ett begrepp som min farmor Ebba Engström alltid pratade om (läs mer om magiska väsen i Hörneå på annan sida). Det var tur att jag inte hann få upp luftpistolen. En dinglande 2-kilos gädda hindrade denna manöver - ett varningens finger till ungdomens dumheter.
Båtvraket i Degermyren
Mystiken kring Degermyren fick en ny dimension utifrån följande uppgifter. Berättelsen har sin grund i ett samtal vid middagsbordet med min farmor: Ebba Engström hösten 1980 - om gamla ting i Hörneå. Som student boende på Ålidhem i Umeå tillbringade skribenten många helger i Hörneå. Att samtala med Ebba, då 82 år, om gamla tider var mycket roligt. Hon hade en pragmatiskt syn på historien. Under samtal om Granbergsröset berättade hon helt apropå att "långt tillbaka i tiden, då man bröt torv på Degermyren, stötte man på besvärligheter". Träspaden gick sönder när man bände upp torven, något som liknade konstiga rötter visade sig i myren. När man jobbat vidare skönjdes något som tycktes vara en båt, liggande begravd i myren. Dessvärre avslutades historien med uppgiften om att båtvraket, när det väl torkat, passade bra till att göra upp eld med för kaffekokning. I mån delar av eller hela vraket blottades förtäljer inte historien.
Trots ihärdiga försök att få Ebba att berätta var vraket fanns så kom ingen sådan detaljerad rapport. Anledningen var att det inträffade hänförde sig till tiden innan Ebba flyttade till Hörneå genom ingifte 1922. Om berättelsen har någon substans eller är en skröna utifrån dåtidens teorier kring röset på Granberget kan inte sägas.
Under hösten 1980 bodde skribenten i en studentkorridor på Ålidhem. I korridoren bodde även två övervintrande arkeologstudenter, som hette Sten och Sture (för den historieintresserade är den senare uppgiften mycket underhållande). När Sten fyllde 30 år fick han en stor sten uppforslad till 3:e våningens studentboende (även det roligt!). När Sten och Sture fick höra om Ebbas berättelse blev de mycket intresserade. Tyvärr var skeppsvrakets möjliga existens och position inte tillräckligt preciserade för att gräva upp hela Degermyren! Det senare hade nog ej heller varit önskvärt.
Denna artikel skrevs med ambition att bevara Ebbas berättelse om båtvraket på Degermyren, och att låta den leva vidare till eftervärlden. I mån Institutionen för Arkeologi, vid Umeå Universitet, råkar få obegränsade resurser i en avlägsen framtid kanske Degermyren hamnar i blickfånget.
Ebbas uppgift om ”torvbrytning” leder uppmärksamheten till en liten torvtäkt i södra delen av myren. På kartorna nedan markeras dess ungefärliga plats med ljusblå prick och ”A” (enligt skribentens försök att hitta platsen 1980). Granbergsröset är markerat med röd prick. Dessutom är utdikning markerad (på ett ungerfärligt sätt vid skrivandets stund). Detta i händelse vraket påträffades vid sådant arbete och inte som berättelsen förtäljer om en torvtäkt. Karta 1 markerar vattenlinjen för 2500 år sedan och Karta 2 för 3000 år sedan (25 och 30 meters höjd, se antaganden på sidan ”Hörneå för 2500 år sedan”). För den senare kartan blir intresseområdet dessvärre större.
Bild 2 och 3; vattenlinje för 2500 och 3000 år sedan.
Berättelsen om båtvraket på Degermyr är fantasieggande. Bevisligen rörde sig folk i området för flera 1000 år sedan, och rimligen hade en havererad båt goda chanser att överleva i bottendyn för att under åren täckas av skyddande torv. Fanns fler vrak eller andra lämningar? Naturligtvis kan man även tänka sig att Degermyrsjön varit större under ”modern tid”, kanske för 500-1000 år sedan, och att dåtidens boende fraktat dit en båt för fiske, ungefär som bild 4 visar. Däremot är nog tron att man inte ödslade en dyr båt på en grund sjö när Bottensvikens fiske låg så pass nära. Avslutningsvis måste man ju ställa sig frågan om båtvrakets faktiska existens. Var Ebbas berättelse en skröna som hon tog med sig i graven år 1991? I så fall har hon i alla fall bidragit till mystiken kring Degermyrens hjortronblommande tuvor.
I mån läsare känner till mer eller har andra uppgifter om det eventuella båtvraket på Degermyren, eller har andra synpunkter på artikeln, hör av er till Redaktionen.
Bild 4. Båtvrak i Mjösjön 1998 - med historia från 1960-talet, och inte att förväxla med myrvraket i berättelsen ovan. (Foto: Red.)
Gunnar Engström 2009-01-02
Besökare